Ett nytt år har börjat och ett annat har gått mot sitt slut. Det har minst sagt varit ett händelserikt år med många tvära vändningar och starka intryck. Året började faktiskt i solen med en Lumumba (romspetsad varm choklad) ihop med min far i toppstugan i Kläppen. Detta följdes av en vårtermin i skolan som jag mest kommer ihåg som ganska seg och tråkig. Mitt privat liv levdes ensamt då min sambo jämt var i Finland och jobbade. Fram till maj! Då kom han hem och talar om för mig att efter 5½ år så vet han inte riktigt vad han vill längre, att han funderar på att vara otrogen för att lösa ”problemet”. Då undrade jag varför i helvete jag fanns i hans liv överhuvudtaget och packade mina saker och drog. Därefter följde några extremt ångestfyllda, tårfyllda, matlösa och sömnlösa dagar och nätter. I Bäver kollektivet fick jag stöd och tröst så det räckte och blev över. Mamma satt jämt i andra änden av telefonen och hjälpte mig få ut min ilska samtidigt som hon försäkrade mig om att allt skulle bli bra. Jag trodde det aldrig då, men hon hade rätt.
Efter bara några dagar hade jag lyckats hitta OCH flytta in i en lägenhet. Efter ytterligare några veckor hade jag avslutat en B-uppsatts OCH fått bra betyg på den, mot mina egna odds. Och sen kom sommarlovet. Ett tvåmånaders glid på A-kassa. Jag ansåg att jag hade förtjänat en sommar utan jobb och slit efter vad jag precis genomgått (tyck vad du vill).
Tiden gick åt att ligga på Bo01 och bli brun, umgås med alla vänner jag insåg att jag försummat under mitt 5½ åriga förhållande, festa tills morgonen och bara njuta av livet.
Visst hade jag dagar då jag sörjde min förlust och kände att jag slösat bort en 5:e del av mitt liv men de dagarna kanaliserade jag min ilska och sorg mot musiken.
Det resulterade i att jag spelade in en EP på 5 låtar hemma hos Henning. Skivan kommer snart! För A-kasse pengarna fick jag även gjort min första tatuering!
Sen kom höst terminen och mitt nya liv. Tack vare min underbara vän Johan träffade jag mannen med störst M! Sebastian! Tankar om ett ”nyp” eller en flört övergick ganska snabbt till en enorm nyfikenhet och en otrolig attraktion. Och kan man tänka sig, det var ömsesidigt!
Jag som var den sista på jorden som skulle ha eller behövde pojkvän just vid denna tidpunkt (bara 4 månader efter flytt), hittade min drömprins och föll pladask. Och så en underbar kväll, den 19 september, på The Slackers konserten i Kristiania så slog gnistorna högt. Cirkeln var sluten! The rest is history!
2006 bidrog även till en massa nya bekantskaper och återupptagande av gamla.
Det nya året har bringar planer på att flytta ihop med min Sebastian. Nån gång i maj!
There you have it folks! Nästa år kan bara bli bättre!
Peace
P.S. Glömde att jag han med 2 tatueringar till under det gångna året. Födelsedagspresent till mig själv.
