Nytt liv

Hur går man vidare efter ett uppbryt? Hur lämnar man 5½ år bakom sig utan att vända sig om?
Jag kan inte luska ut det! Hur mycket jag än vill gå vidare, starta om och leva loppan så ligger minnena endå kvar någonstans i bakhuvudet och lurar. Och självklart tränger de sig fram när man minst anar och absolut inte vill det. Ena dan är allt frid och fröjd, livet känns naturligt - som om jag aldrig haft något annat liv - men nästa dag minns jag vad som försvann och grubblandet är i full gång. Varför kan jag inte bara leva för stunden och njuta av vad jag har nu!?
Men vad är det då jag har nu? En skitt lägenhet i horkvarteren, ingenting att göra och svårt för att ty mig till människor. Visst, jag har mina vänner som alltid funnits där för mig och min familj står alltid vid min sida. Men alla nya ansikten som tillkommit som jag varken vågar lita på eller binda mig till. Vad ska det bli av dem?

Varför kan jag inte bara få glömma, förlåta och gå vidare...