Ännu en söndag

Söndag igen. Vad är det med söndagar som gör att man måste få ångest?Nog för att man kanske är lite bakis och man vet att måndagen och allt vad den innebär, ligger nära inpå men varför tycks man (ja, i.a.f. jag) alltid dra på sig lite extra tyngd på axlarna?Jag börjar tro att min hjärna har "a mind of it's own". Jag tror att den är väldigt självdestruktiv och själv tvingar sig (eller mig!?) att tänka på en massa tråkiga saker som inte borde tänkas på, tankar som inte ens förtjänar att lägga någon tid på. Jag vill i alla fall inte tro att jag väljer att vältra i min egen misär. Jag vill inte tro att jag inte kan välja att lägga saker bakom mig och fortsätta framåt. Vad vinner jag på att inte göra det? Ingenting! Att stå kvar och stampa på samma ställe och hålla kvar vid gamla idéer och vanor är som att gräva sin egen grav - ju mer man stagnerar sig desto djupare blir hålet. Till slut blir hålet så djupt att man måste stanna där nere!

Ok, så, sluta vältra! Är det svaret? Sluta lyssna på fel musik, sluta titta på gamla bilder, sluta göra samma gamla saker, sluta tänka på vad som var och lev i nuet!!!

Jag får nog ta ett snack med min hjärna och försöka övertala den gamla geléklumpen att inte göra så här längre!

"Tiden är nu och vi är här" (Dan Millman)

Godnatt