Gratis är gott!!!

Jaha, då var det helg igen och med det kommer festligheterna! Ikväll är det lite förfest som gäller sen bär det av till Chokladfabriken för ett 2 timmars pass i dörren med gästlistan i handen. Vad får jag då ut av det? Framtida gratis inträde på alla "Bomb a drop"-kvällar och självklart gratis fylla! Vad gör man inte för det där underbara ruset som hör helgen till!(?) Två timmar av smörande ungdommar och sen 2 timmars gratis, hårt festande och dansande! Lyckan är gjord!
Imorgon är det fest hos pappan som gäller. Första gången med nya pojken! Ska bli intressant!. Den förra va ju inte så populär så får hoppas att det nya går hem. Vi kommer ju trots allt hålla ihop resten av livet! Men "what is there not to love"? (Älskar dig skatt!)

Ses i dimman

Peace

Helgen...

Den gångna helgen har varit helt fantastisk. Fredagen blev ganska lugn med häng hemma hos nya Malmöbor. Lördagen bjöd på poolparty hemma hos Sebastians bästa kompis Hampus. Vi käkade lite och sen var det supa och poolbad för hela slanten. Det var fantastiskt roligt. Det var första gången jag fick träffa Hampus ordentligt så det var skoj att få lära känna honom mer. Han är ju bara hur skön som helst. När det vankades sova efter allt badande begav jag och Sebastian oss in till stan och gick till KB. Innan vi entrade KB förklarade vi för första gången vår kärlek till varandra. Shit vilken rush! Jag är så otroligt kär och jag älskar honom något helt otroligt!
I alla fall, på söndagen så var det dags att träffa de nya "svärföräldrarna". Det var ju lagom nervöst innan men när jag väl var där och möttes av en kram från mamma Karin direkt så visste jag att det skulle vara hur lugnt som helst och det blev en super trevlig kväll.

Vi repade med "Going, going, gone" igår och det gick skit bra. Så här ser konstelationen ut.

Nu har man sett det mesta

Jag bor i ett jävla hål! Här händer så mycket skit hela tiden. Igår fick jag se något nytt.
12.30 på natten bestämmer jag för att dra upp rullgardinen och kolla varför ett bil larm har gått igång. Då möts jag av en brinnande bil precis utanför min port! Någon har tänt på en kabbe som står parkerad precis bredvid kyrkogården. Jävla tur att inte träden fattade eld och halva Malmö sattes i brand. Jag ser nästan dagligen något fuffens här i mina trakter är det inte de sedvanliga hororna som strövar här fram å tillbaka så är det någon som springer runt med ficklampa och kollar bilar efter byten. Och nu det här. Bäst att inte berätta något för mamma. Hon tror Möllan är något slags slagfält för brottslighet, vad ska hon då tro om mitt område!(?) Bäst att inte oroa henne i onödan.

Don't play with fire

Dag 3

Det finns mycket här i livet som är väldigt tråkigt men att vara sjuk slår nog alla rekord! Jag är inne på tredje dagen och det känns som tredje VECKAN. Tog precis en dusch för att försöka inbilla min kropp och mig själv att jag är friskare än jag känner mig. Tänkte att om jag känner mig fräsh och frisk så kanske jag till och med orkar gå en promenad i kvällsolen med min ögonsten. Är ju bara så trött på att sitta inne och glo på TV. Missade både skolan och repan idag. Grrrr...
Jaja, ny dag imorgon, förhoppningsvis med mindre snor.

Peace out

Skit oxå...

Så har man gått och dragit på sig den där förkylningen som legat på lut i 2 veckor. Efter en märklig helg så var sjukdom det sista jag ville stå ut med en söndag som denna... eller vilken annan dag oxå för den delen. Imorgon kommer iaf min ängel hem från Berlin så då hoppas jag på att bli lite ompysslad.
Jag har inga krafter till att skriva med så tack och hej för mig.

Peace

Kära broder

Fick äntligen pratat med min bror igår. Jag har aldrig sett honom så svag och sårbar. Han ska alltid vara så stark och allvarlig och relativt känslokall. Nu har hela den fasaden rasat. Efter att ha pratat med honom i flera timmar igår insåg jag att jag - genom hela deras förhållande - bara har fått höra flickvännens version av de dåliga aspekterna av deras förhållande. Min bror har aldrig diskuterat sånt med mig innan. Jag förstår nu att en väldigt dominant och en extremt konflikt rädd personlighet har levt ihop utan att kommunicera något vidare. Vad de än försöker säga varandra så förstår den andra inte till fullo. Vilket i sin tur leder till missförstånd som leder till att någon blir sårad som sedan ledde till den nuvarande situationen. Efter att ha pratat med min bror insåg jag även att det inte var hållbart för hans flickvän (ex!?) att bo kvar här. Hon hade haft samma känsla själv och tog själv upp det igår så hon flyttar idag.

Hela den här situationen gör så förbannat ont i mig. Jag sörjer för min bror och hans flickvän men jag sörjer även min egen förlust igen. Det är inte vad jag förlorade utan förlusten i sig. Det gör ont att behöva påminnas om den smärta och ilska jag gick igenom för bara 5 månader sedan. På så vis känns det svårt att stötta någon annan i samma sorgearbete... för att jag vet hur fruktansvärt smärtfyllt det är.

Nä, nu ska jag radera mitt förflutna ur mitt liv. Ska börja med att rensa datorn!

Peace’n’love

In a pickle...

Vilken situation jag satt mig själv i! Det är lätt att vara efterklok.
Situationen ser ut så här; Min brors flickvän gjorde slut med honom i helgen och flyttade direkt. Varpå jag säger att hon får lov att bo här. Hon är trots allt en god vän. 4 dagar senare har jag fortfarande inte pratat med min bror. Jag vet inte hur han känner och tänker. Även om jag stöttar henne i hennes beslut så anser jag inte att hon agerar korekt genom att bo hos mig och gå ut på kvällarna. När jag väl pratar med min bror vill jag inte behöva ljuga. Dessutom visar hon inget intresse för att hitta en egen lägenhet. Visst sa jag att hon får bo här så länge det behövs men det innebar självklart tills hon hittat någon annanstans att bo.
Jag satt i samma situation som min bror för bara några månader sedan. Jag blev dumpad utan förvarning och flyttade samma dag (han bor visserligen kvar i sin lägenhet). Men det första jag gjorde när jag vaknade dagen efter jag flyttat var att börja leta bostad. Det fanns ingen tvekan om vart prioriteringen låg.
Fan, vad är det jag har gått med på!? Inte nog med att jag kanske inte tänkt igenom mitt belut om att hon får bo här utan det ställer även till det lite för mig. Jag och min pojkvän står du helt utan privatliv och någonsatan där vi kan vara själva. Jag har inneboende och han är inneboende!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Jag är såååå lycklig över att jag träffat världens bästa människa och kan inte sluta tänka på honom. Men så kommer tanken om att jag står mitt emellan blod och vatten. Vems sida jag än står på så är ju trots allt blod tjockare än vatten...
Jag har nog en del att fundera över.

Peace