När man tror att man känner någon

Jag vet att jag är lättlurad men idag har jag förstått att jag slagit alla tidigare rekord möjliga att slå när det gäller att vara lättlurad.
I 5½ fucking jävla år har jag tydligen levt ihop med en människa som inte alls var den han uppgett sig för att vara. Hur kan jag sett så jävla fel? Framför allt undrar jag vad i helvete han gjorde ihop med mig? Jag kan uppenbarligen inte ha varit vad han velat ha?! Jag känner mig så otroligt dum just nu. Och tom. Det känns som jag slängt bort en alldeles för stor del av mitt liv på någon som aldrig tänkt stanna med mig ändå, på någon som aldrig älskade mig för den jag var. FUCK! Vad gör man när man inser något sånt här? Går ut och startar jakten på en ny man och bara börjar om? Knullar runt tills man fått bort avsmaken från det förflutna? Överkonsumerar berusande substanser tills man inte kommer ihåg något längre? Eller skjuter man bara skallen av sig? Ingen fara, jag är fortfarande för feg för att ta livet av mig.

Hur illamående och ångestfylld den här upptäckten än gör mig så är en sak säker i alla fall; I AM SO FUCKING OVER YOU, JER!!!

(ursäktar för alla svordomar)